Min Berit har gått vidare till ett nytt liv som vi inte vet något om, men minna minnen från våra 60 år tillsammans finns gömda innom mej. Tänkte nu dela dessa med andra. 1961 flyttade jag till Bröddarp i dåvarande Månstorps komun. Den butik som låg bra till att handla det jag behvvde för att fungera låg på vägen hem låg i Arrie och var en stor lanthandel meed allt som behövdes både livsmedel och allt som behövdes för hushåll lantbruk och husreparationer.
Utöver paret Bengtsson var det två på lagret och två unga tjejer som expedierrade oss vanlga kunder. Snabbköpet var knapt kommit och hade inte nått ut till lanthandlarna så det var att ställa sig i kö och vänta på sin tur att få sina varor. Här lade jag märke till en ovaligt söt tjej med kastanjebrunt hår och bruna ögon och jag ville helst handla av henne och de andra gick mej till viljes så det blev så.
Så småningom kom tankarna att gå vidare och träffa henne utanför arbetet och då bjöd jag hem henne med motiveringen att allt jag handlat blivit till en mssa disk och jag behövde hjälp med den. Snäll som hon alltid varit kom hon hem och fixade det som behövdes.Sedan var vi fast för varandra.
Vi hade mycket roligt med med bilturer och senare husvagnsturer både prvat och husvagnsläger med likasinnade.
Den första lite längre turen gick till Norge, jag hade året inna varit här ich imponerats av de höga fjälen och de vackra sjöarna. Vi hade inte skaffat husvagn utan övernatttade i tält och varsin sovsäck, det var obligatoriskt att var vacinerad mot smittkopor, jag var vacinerada men Berit fiich´k sin strax innan vi for iväg och på andra dagen fick hon feber och jag var beredd att vända hem igen men på natten gick febern ner och vi kunde fortsätta. Vi var i Hamar efter en trevlig kväll i Göteborg och Lisberg. Vädret under natten var ruskigt men under dagen blev det bättre och vi följde sjön Mjösa som är tolv mil lång och har höga fjll på bååda sidor vilket var en fin upplevese och den kvällen hamnde vi i en liten stad som hette Åndasnes och låg vid en fjord långt inne i landet. Vi forsatte upför Trollstigen 660 meter på sepetinvägar med s ikt bhela vägen ner (hinanande). Inte nog med det för nästa fjäll var ännu högre (över tusen meter) och det passerade vi och såg rakt ner i fjord med stora Amerkabåtar och ett flygplan som ckalde under oss. Efter en ny övernattning i Dovre högt uppe fjällen passerade vi Kölen och körde till Skövde och till Anna-Lisa som bodde hä då och kom famtidgt på morgonen, Här slutade vår fösta Norgetur.
Der har blivit några yterligare. Den lägsta gick till Norkap med många avstickare och blev till 16 dagar och 640 mil vilket vaar mäktigt.
Nästa semester gick till Tingsryd. Jag hade kommit förbi här på mina irrfärder med lastbil och tycte det var vackert med camping vid Tingsrydsjön. När vi kommit fram var det fullt på campingen och v körde in till centru med turistbyrå där vi frågaden om det var något kul på gång. De sade då att vi skulle flta på oss och komma upp till gatan igen då det var Tingsrydsd denna dag och det var prarad ppå gång just där vi höll, sagt och gjort vi parkera. En mycket ffin och torr plats där vi stannde någar dagar ochde i en tvägata och fick uppleva en trevlig parad med historiska fordon dragna av bde hästar och ocar samt flera som gick klädda i gamla kläder och utklädda till personetr från svunna tider. När praden var över gick vi tillbaka till turistbyrån och frågade om det fanns fler campingplatser i närheten och fick reda på att Linneryd fanns ganska nära. På vägen dit stannade vi vid vägkanten för att fika, då kom ett hästekipage föbi och det såg mysigt ut för det var en överbyggnad så om man ville kunde man övernatta i vagnen för dett fans hästfoder och vatten meed på ekipaget. Vi slog sedan upp bopålarna på Linneryds campingplats. Vi stannade här några dagar och körde kring i ovgivningen som hade många fina besöksplatser.
När man är ung och ska gå vdare med någon vd sin sida kanske inte allt stämmer med omgivninges åsikter. Berit var jju bara 15 år så hhennes mor tyckte det var för tidigt att binda sej, jag var 24 år och hon tycte ålderskilnade var för stor. Men vi höll god min och besökte gården så ofta vi kunde och motståndet upphörde och det blev riktigt bra mellan Berits föräldrar och mej.